Kritik av kapitalismen - några riktlinjer för diskussion

Även om ni inte är så många – om ens några – som läser den här bloggen, tänkte jag lägga fram några grundregler för diskussion. Eller kanske snarare intellektuella riktlinjer. Den här bloggen kommer att innehålla en hel del kritik av kapitalismen, och då den typen av kritik är rätt frånvarande i det allmänna politiska samtalet, samt alltför ofta missförstådd när den väl tar plats där, är några klargörande kommentarer på sin plats. 

Kritik av kapitalismen är inte främst, om alls, en kritik av individer. Såtillvida det är en kritik av rikedom är det således inte en kritik av rika individer, utan en kritik av de strukturer som gör vissa människor rika och andra människor fattiga. Kritik av kapitalismen handlar med andra ord om att se hur rikedom och fattigdom inom det kapitalistiska systemet är med nödvändighet förbundna med varandra. Denna insikt är i sin tur tätt förbunden med vad som brukar pratas om i termer av kristeori. Idén är i korthet följande: kapitalismens behov av tillväxt kan bara komma ur ett intensifierande av antagonismen mellan å ena sidan arbete och kapital (där kapitalets behov av att växa, i längden bara kan komma ur större och större exploatering av levande arbete), å andra sidan natur och kapital. Kristeori handlar således om att visa hur den inom kapitalismen nödvändiga jakten på profit leder till en alltjämt växande exploatering av arbete och natur (vad Marx kallade "all rikedoms ursprung"), samt hur denna jakt och denna exploatering ger upphov till en mängd både inomsystematiska och utomsystematiska kriser (finanskris respektive ekologisk kris, för att ta de två mest tydliga exemplen).
 
Att kritisera kapitalismen är därför i grund och botten inte detsamma som att ge uttryck för ett specifikt klassintresse. Poängen är istället att påpeka att det kapitalistiska systemet omöjligen kan upprätthållas på lång sikt, och att det därför är nödvändigt att fundera kring alternativ. I själva verket finns det från en antikapitalistisk synvinkel bara ett specifikt klassintresse, nämligen kapitalistklassens, då deras specifika klassintresse ligger i att få kapitalet att växa trots att detta i förlängningen kommer underminera de materiella förutsättningarna för allt liv (om vi får tro ekologerna). Det omvända gäller arbetarklassen: då arbetarklassens specifika klassintresse också är universellt – en frigörelse från kapitalets tyranni – signalerar arbetarklassens frigörelse i förlängningen också människans frigörelse (från kapital, alltså – inte rasism, sexism eller andra förtryck).

Det finns således ingen tydligt motsägelsefullhet mellan att vara rik och marxist. Däremot är det tydligt att vissa grupper på kort sikt tjänar ofantligt på det kapitalistiska systemet, samt att deras vinster är helt och hållet avhängiga andra människors fördjupade förluster; att kritisera kapitalismen är därför att ifrågasätta rikedomens "oskyldighet". Det är motsägelsefullt, å andra sidan, att kräva av en person som kritiserar kapitalismen att denne bör "leva som den lär", åtminstone om en menar att kritikern inte lever som den lär om hen drar nytta av tjänster som existerar inom kapitalismen, köper varor som producerats inom det kapitalistiska systemet, etc. Hela poängen med kritik av kapitalismen är ju att kritisera kapitalismen som ett system, inte som en samling individuella och från varandra skilda handlingar.
 
När kritik av kapitalismen diskuteras exempelvis här vore det toppen om detta kunde utgöra en sorts utgångspunkt. Håller du inte med om att kapitalismen ser ut som ovan beskriven? Fine - berätta gärna varför. Tycker du att systemkritik är per definition meningslös? Också ok, så länge detta antar formen av en explicit ståndpunkt som du också argumenterar för.

Det var allt.